Locka dig inte

i villfarelsens land

begeistra dig inte till sol

endast dom fåtaliga molnen
sluter dina lock
Inre landskap

av flyktiga katakomber
springer du
aldrig igenom

förrän den shimära kallelsens
önskan

återigen passerar dig
med oköpt biljett i hand

Släpp taget om offrets kuvös
och smält din iris

till ditt rätta seende

Av fårad längtan

ser jag ut

genom bläckets
oskarpa konturer

Vem där?
undrar jag

Regn som slår
viskar tystnaden
på andra sidan
av en dimmig spegel

väcker mig
genom pölar av svar

Går i mörker

Fram genom brutet splitter.

Skärvor av mjuka ord.

Brännfasta ögonblick.

Går i mörker.

Känner doft av sidospår.

Trevar genom vanvettets labyrint.

Stödjer från kant.

Ett steg från mitten.

Låter fötter bestämma.
Bestämma om huden under.

Skall torkas ut i het sand.

Eller oljas i hala visioner.

Jag har långt kvar.

Går i mörker.

Fram genom brutet splitter.